publicerad: 2015
förelägga
före|lägga
verb
‑lade, ‑lagt, ‑lagd n. ‑lagt, pres. ‑lägger • ålägga; lägga fram ngt för ngn
| Finita former | |
|---|---|
| förelägger | presens aktiv |
| föreläggs (förelägges) | presens passiv |
| förelade | preteritum aktiv |
| förelades | preteritum passiv |
| förelägg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förelägga | infinitiv aktiv |
| att föreläggas | infinitiv passiv |
| har/hade förelagt | supinum aktiv |
| har/hade förelagts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| föreläggande | |
| Perfekt particip | |
| en förelagd + substantiv | |
| ett förelagt + substantiv | |
| den/det/de förelagda + substantiv | |
| den förelagde + maskulint substantiv | |


