publicerad: 2015
föreviga
för·ev·iga
[‑e´v‑]
verb
~de ~t • bevara minnet av ngn/ngt åt eftervärlden genom avbildning
| Finita former | |
|---|---|
| förevigar | presens aktiv |
| förevigas | presens passiv |
| förevigade | preteritum aktiv |
| förevigades | preteritum passiv |
| föreviga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att föreviga | infinitiv aktiv |
| att förevigas | infinitiv passiv |
| har/hade förevigat | supinum aktiv |
| har/hade förevigats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förevigande | |
| Perfekt particip | |
| en förevigad + substantiv | |
| ett förevigat + substantiv | |
| den/det/de förevigade + substantiv | |


