publicerad: 2015
förfoga
för·foga
verb
~de ~t • förfoga över (ngt) ha, äga
| Finita former | |
|---|---|
| förfogar | presens aktiv |
| förfogas | presens passiv |
| förfogade | preteritum aktiv |
| förfogades | preteritum passiv |
| förfoga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förfoga | infinitiv aktiv |
| att förfogas | infinitiv passiv |
| har/hade förfogat | supinum aktiv |
| har/hade förfogats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förfogande | |
| Perfekt particip | |
| en förfogad + substantiv | |
| ett förfogat + substantiv | |
| den/det/de förfogade + substantiv | |


