publicerad: 2015
förfulning
för·ful·ning
substantiv
~en ~ar ful
| Singular | |
|---|---|
| en förfulning | obestämd form |
| en förfulnings | obestämd form genitiv |
| förfulningen | bestämd form |
| förfulningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förfulningar | obestämd form |
| förfulningars | obestämd form genitiv |
| förfulningarna | bestämd form |
| förfulningarnas | bestämd form genitiv |


