publicerad: 2015
förinställa
för|in·ställa
[fö`r‑]
verb
‑inställde ‑inställt • till inställa 2: ett förinställt telefonnummer
| Finita former | |
|---|---|
| förinställer | presens aktiv |
| förinställs (förinställes) | presens passiv |
| förinställde | preteritum aktiv |
| förinställdes | preteritum passiv |
| förinställ | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förinställa | infinitiv aktiv |
| att förinställas | infinitiv passiv |
| har/hade förinställt | supinum aktiv |
| har/hade förinställts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förinställande | |
| Perfekt particip | |
| en förinställd + substantiv | |
| ett förinställt + substantiv | |
| den/det/de förinställda + substantiv | |


