publicerad: 2015
förkolning
1för·koln·ing
substantiv
~en • till förkolna
Singular | |
---|---|
en förkolning | obestämd form |
en förkolnings | obestämd form genitiv |
förkolningen | bestämd form |
förkolningens | bestämd form genitiv |
2för·kol·ning
substantiv
~en • till förkolas
Singular | |
---|---|
en förkolning | obestämd form |
en förkolnings | obestämd form genitiv |
förkolningen | bestämd form |
förkolningens | bestämd form genitiv |