publicerad: 2015
förlorare
för·lor·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förlorarna • god förlorare person som tar förluster med gott humör
Singular | |
---|---|
en förlorare | obestämd form |
en förlorares | obestämd form genitiv |
förloraren | bestämd form |
förlorarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förlorare | obestämd form |
förlorares | obestämd form genitiv |
förlorarna | bestämd form |
förlorarnas | bestämd form genitiv |