publicerad: 2015
förmiddag
för|mid·dag
[fö`r‑]
substantiv
~en el. vard. ‑middan; pl. ~ar middag 1
Singular | |
---|---|
en förmiddag | obestämd form |
en förmiddags | obestämd form genitiv |
förmiddagen (förmiddan) | bestämd form |
förmiddagens (förmiddans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
förmiddagar | obestämd form |
förmiddagars | obestämd form genitiv |
förmiddagarna | bestämd form |
förmiddagarnas | bestämd form genitiv |