publicerad: 2015
förnimma
för·nimma
verb
förnam [‑nam´], förnummit, förnummen förnummet förnumna, pres. förnimmer, imper. förnim • uppfatta ngt med sinnena
Finita former | |
---|---|
förnimmer | presens aktiv |
förnims (förnimmes) | presens passiv |
förnam | preteritum aktiv |
förnams | preteritum passiv |
förnim | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förnimma | infinitiv aktiv |
att förnimmas | infinitiv passiv |
har/hade förnummit | supinum aktiv |
har/hade förnummits | supinum passiv |
Presens particip | |
förnimmande | |
Perfekt particip | |
en förnummen + substantiv | |
ett förnummet + substantiv | |
den/det/de förnumna + substantiv |