publicerad: 2015
förnämhet
för·näm·het
substantiv
~en ~er • särsk. till förnäm 1
Singular | |
---|---|
en förnämhet | obestämd form |
en förnämhets | obestämd form genitiv |
förnämheten | bestämd form |
förnämhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förnämheter | obestämd form |
förnämheters | obestämd form genitiv |
förnämheterna | bestämd form |
förnämheternas | bestämd form genitiv |