publicerad: 2015
förnödenhet
för·nöd·en·het
substantiv
~en ~er • mest i pl.; nödvändighetsvara
Singular | |
---|---|
en förnödenhet | obestämd form |
en förnödenhets | obestämd form genitiv |
förnödenheten | bestämd form |
förnödenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förnödenheter | obestämd form |
förnödenheters | obestämd form genitiv |
förnödenheterna | bestämd form |
förnödenheternas | bestämd form genitiv |