publicerad: 2015
förorätta
för|o·rätta
[fö`r‑]
verb
~de ~t • såra, förolämpa
Finita former | |
---|---|
förorättar | presens aktiv |
förorättas | presens passiv |
förorättade | preteritum aktiv |
förorättades | preteritum passiv |
förorätta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förorätta | infinitiv aktiv |
att förorättas | infinitiv passiv |
har/hade förorättat | supinum aktiv |
har/hade förorättats | supinum passiv |
Presens particip | |
förorättande | |
Perfekt particip | |
en förorättad + substantiv | |
ett förorättat + substantiv | |
den/det/de förorättade + substantiv |