publicerad: 2015
förrycka
för·rycka
verb
förryckte förryckt • göra ryckig el. planlös
| Finita former | |
|---|---|
| förrycker | presens aktiv |
| förrycks (förryckes) | presens passiv |
| förryckte | preteritum aktiv |
| förrycktes | preteritum passiv |
| förryck | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förrycka | infinitiv aktiv |
| att förryckas | infinitiv passiv |
| har/hade förryckt | supinum aktiv |
| har/hade förryckts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förryckande | |
| Perfekt particip | |
| en förryckt + substantiv | |
| ett förryckt + substantiv | |
| den/det/de förryckta + substantiv | |


