publicerad: 2015
förråda
för·råda
verb
förrådde, förrått, förrådd n. förrått, pres. förråder • utlämna genom svek; jfr förräderi
Finita former | |
---|---|
förråder | presens aktiv |
förråds (förrådes) | presens passiv |
förrådde | preteritum aktiv |
förråddes | preteritum passiv |
förråd | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förråda | infinitiv aktiv |
att förrådas | infinitiv passiv |
har/hade förrått | supinum aktiv |
har/hade förråtts | supinum passiv |
Presens particip | |
förrådande | |
Perfekt particip | |
en förrådd + substantiv | |
ett förrått + substantiv | |
den/det/de förrådda + substantiv | |
den förrådde + maskulint substantiv |