publicerad: 2015
förskona
för·skona
verb
~de ~t • skydda mot, låta slippa: förskona ngn för el. från ngt
Finita former | |
---|---|
förskonar | presens aktiv |
förskonas | presens passiv |
förskonade | preteritum aktiv |
förskonades | preteritum passiv |
förskona | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förskona | infinitiv aktiv |
att förskonas | infinitiv passiv |
har/hade förskonat | supinum aktiv |
har/hade förskonats | supinum passiv |
Presens particip | |
förskonande | |
Perfekt particip | |
en förskonad + substantiv | |
ett förskonat + substantiv | |
den/det/de förskonade + substantiv |