publicerad: 2015
förstatenor
1första|ten·or
el. förste|ten·or
substantiv
~en ~er • (person) i kör
Singular | |
---|---|
en förstatenor (en förstetenor) | obestämd form |
en förstatenors (en förstetenors) | obestämd form genitiv |
förstatenoren (förstetenoren) | bestämd form |
förstatenorens (förstetenorens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
förstatenorer (förstetenorer) | obestämd form |
förstatenorers (förstetenorers) | obestämd form genitiv |
förstatenorerna (förstetenorerna) | bestämd form |
förstatenorernas (förstetenorernas) | bestämd form genitiv |
2första|ten·or
substantiv
~en • (stämma) i kör
Singular | |
---|---|
en förstatenor | obestämd form |
en förstatenors | obestämd form genitiv |
förstatenoren | bestämd form |
förstatenorens | bestämd form genitiv |