publicerad: 2015
förtänka
för·tänka
verb
förtänkte förtänkt • undra över; tänka illa om
Finita former | |
---|---|
förtänker | presens aktiv |
förtänks (förtänkes) | presens passiv |
förtänkte | preteritum aktiv |
förtänktes | preteritum passiv |
förtänk | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förtänka | infinitiv aktiv |
att förtänkas | infinitiv passiv |
har/hade förtänkt | supinum aktiv |
har/hade förtänkts | supinum passiv |
Presens particip | |
förtänkande | |
Perfekt particip | |
en förtänkt + substantiv | |
ett förtänkt + substantiv | |
den/det/de förtänkta + substantiv |