publicerad: 2015
förutbestämning
för·ut|be·stäm·ning
substantiv
~en ~ar förutbestämma
Singular | |
---|---|
en förutbestämning | obestämd form |
en förutbestämnings | obestämd form genitiv |
förutbestämningen | bestämd form |
förutbestämningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förutbestämningar | obestämd form |
förutbestämningars | obestämd form genitiv |
förutbestämningarna | bestämd form |
förutbestämningarnas | bestämd form genitiv |