publicerad: 2015
förvaltare
för·valt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förvaltarna 1 till förvalta2 specialistofficer av näst högsta graden
| Singular | |
|---|---|
| en förvaltare | obestämd form |
| en förvaltares | obestämd form genitiv |
| förvaltaren | bestämd form |
| förvaltarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förvaltare | obestämd form |
| förvaltares | obestämd form genitiv |
| förvaltarna | bestämd form |
| förvaltarnas | bestämd form genitiv |


