publicerad: 2015
förvissning
1för·viss·ning
substantiv
~en ~ar • visshet, fast övertygelse
Singular | |
---|---|
en förvissning | obestämd form |
en förvissnings | obestämd form genitiv |
förvissningen | bestämd form |
förvissningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förvissningar | obestämd form |
förvissningars | obestämd form genitiv |
förvissningarna | bestämd form |
förvissningarnas | bestämd form genitiv |
2för·vissn·ing
substantiv
~en • till förvissna
Singular | |
---|---|
en förvissning | obestämd form |
en förvissnings | obestämd form genitiv |
förvissningen | bestämd form |
förvissningens | bestämd form genitiv |