publicerad: 2015
förvägra
för·vägra
verb
~de ~t • vägra ngn ngt
| Finita former | |
|---|---|
| förvägrar | presens aktiv |
| förvägras | presens passiv |
| förvägrade | preteritum aktiv |
| förvägrades | preteritum passiv |
| förvägra | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förvägra | infinitiv aktiv |
| att förvägras | infinitiv passiv |
| har/hade förvägrat | supinum aktiv |
| har/hade förvägrats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förvägrande | |
| Perfekt particip | |
| en förvägrad + substantiv | |
| ett förvägrat + substantiv | |
| den/det/de förvägrade + substantiv | |


