publicerad: 2015
föräta
för·äta
verb
föräter, föråt, förätit, föräten förätet förätna, pres. föräter • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| föräter | presens aktiv |
| föråt | preteritum aktiv |
| förät | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att föräta | infinitiv aktiv |
| har/hade förätit | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| förätande | |
| Perfekt particip | |
| en föräten + substantiv | |
| ett förätet + substantiv | |
| den/det/de förätna + substantiv | |
föräta sig
• föräta sig på ngt äta för mycket av ngtOrdform(er) föräta sig


