publicerad: 2015
gallgång
gall|gång
substantiv
~en ~ar • i kroppen; till galla 1 och 1gång 2
Singular | |
---|---|
en gallgång | obestämd form |
en gallgångs | obestämd form genitiv |
gallgången | bestämd form |
gallgångens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gallgångar | obestämd form |
gallgångars | obestämd form genitiv |
gallgångarna | bestämd form |
gallgångarnas | bestämd form genitiv |