publicerad: 2015
gengångare
gen|gång·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑gångarna • person som går igen, vålnad
Singular | |
---|---|
en gengångare | obestämd form |
en gengångares | obestämd form genitiv |
gengångaren | bestämd form |
gengångarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gengångare | obestämd form |
gengångares | obestämd form genitiv |
gengångarna | bestämd form |
gengångarnas | bestämd form genitiv |