publicerad: 2015
gissel
gissel
[jis´el]
substantiv
gisslet; pl. ~, best. pl. gisslen 1 piska av läder och metall; plågoris, plåga2 grövre flimmerhår
Singular | |
---|---|
ett gissel | obestämd form |
ett gissels | obestämd form genitiv |
gisslet | bestämd form |
gisslets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gissel | obestämd form |
gissels | obestämd form genitiv |
gisslen | bestämd form |
gisslens | bestämd form genitiv |