publicerad: 2015
gisslare
gissl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. gisslarna gissla
Singular | |
---|---|
en gisslare | obestämd form |
en gisslares | obestämd form genitiv |
gisslaren | bestämd form |
gisslarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gisslare | obestämd form |
gisslares | obestämd form genitiv |
gisslarna | bestämd form |
gisslarnas | bestämd form genitiv |