publicerad: 2015
gladiator
gladi·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • i Romarriket: person som inför publik tvingades delta i livsfarlig kamp
Singular | |
---|---|
en gladiator | obestämd form |
en gladiators | obestämd form genitiv |
gladiatorn | bestämd form |
gladiatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
gladiatorer | obestämd form |
gladiatorers | obestämd form genitiv |
gladiatorerna | bestämd form |
gladiatorernas | bestämd form genitiv |