publicerad: 2015
glim
1glim
[glim´]
substantiv
~men; pl. ~, best. pl. ~men • en växt
Singular | |
---|---|
en glim | obestämd form |
en glims | obestämd form genitiv |
glimmen | bestämd form |
glimmens | bestämd form genitiv |
Plural | |
glim | obestämd form |
glims | obestämd form genitiv |
glimmen | bestämd form |
glimmens | bestämd form genitiv |
2glim
[glim´]
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • svagt sken, glimmande
Singular | |
---|---|
ett glim | obestämd form |
ett glims | obestämd form genitiv |
glimmet | bestämd form |
glimmets | bestämd form genitiv |
Plural | |
glim | obestämd form |
glims | obestämd form genitiv |
glimmen | bestämd form |
glimmens | bestämd form genitiv |