publicerad: 2015
glycin
1glyc·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • en växt, blåregn
Singular | |
---|---|
en glycin | obestämd form |
en glycins | obestämd form genitiv |
glycinen | bestämd form |
glycinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
glyciner | obestämd form |
glyciners | obestämd form genitiv |
glycinerna | bestämd form |
glycinernas | bestämd form genitiv |
2glyc·in
[‑i´n]
substantiv
~et • en aminosyra
Singular | |
---|---|
ett glycin | obestämd form |
ett glycins | obestämd form genitiv |
glycinet | bestämd form |
glycinets | bestämd form genitiv |