publicerad: 2015
glädjeutbrott
glädje|ut·brott
substantiv
~et; pl. ~ • till utbrott 2 glädje
| Singular | |
|---|---|
| ett glädjeutbrott | obestämd form |
| ett glädjeutbrotts | obestämd form genitiv |
| glädjeutbrottet | bestämd form |
| glädjeutbrottets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| glädjeutbrott | obestämd form |
| glädjeutbrotts | obestämd form genitiv |
| glädjeutbrotten | bestämd form |
| glädjeutbrottens | bestämd form genitiv |


