publicerad: 2015
glänta
1glänta
substantiv
~n gläntor • öppet ställe i skog, öppning
Singular | |
---|---|
en glänta | obestämd form |
en gläntas | obestämd form genitiv |
gläntan | bestämd form |
gläntans | bestämd form genitiv |
Plural | |
gläntor | obestämd form |
gläntors | obestämd form genitiv |
gläntorna | bestämd form |
gläntornas | bestämd form genitiv |
2glänta
verb
~de ~t • öppna en aning: glänta på dörren
Finita former | |
---|---|
gläntar | presens aktiv |
gläntas | presens passiv |
gläntade | preteritum aktiv |
gläntades | preteritum passiv |
glänta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att glänta | infinitiv aktiv |
att gläntas | infinitiv passiv |
har/hade gläntat | supinum aktiv |
har/hade gläntats | supinum passiv |
Presens particip | |
gläntande |