publicerad: 2015
godsbefordran
gods|be·fordr·an
substantiv; best. ~; i pl. används ‑befordringar • till befordran 2 gods 3
Singular | |
---|---|
en godsbefordran | obestämd form |
en godsbefordrans | obestämd form genitiv |
godsbefordran | bestämd form |
godsbefordrans | bestämd form genitiv |
Plural | |
godsbefordringar | obestämd form |
godsbefordringars | obestämd form genitiv |
godsbefordringarna | bestämd form |
godsbefordringarnas | bestämd form genitiv |