publicerad: 2015
gosing
gos·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ gosig person
Singular | |
---|---|
en gosing | obestämd form |
en gosings | obestämd form genitiv |
gosingen | bestämd form |
gosingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gosingar | obestämd form |
gosingars | obestämd form genitiv |
gosingarna | bestämd form |
gosingarnas | bestämd form genitiv |