gråtagråta
verb
grät, gråtit, pres. gråter • fälla tårar| Finita former |
|---|
| gråter | presens aktiv |
| gråts (gråtes) | presens passiv |
| grät | preteritum aktiv |
| gräts | preteritum passiv |
| gråt | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att gråta | infinitiv aktiv |
| att gråtas | infinitiv passiv |
| har/hade gråtit | supinum aktiv |
| har/hade gråtits | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| gråtande |
gråta ut
• gråta mycket; tala ut på ett sentimentalt sätt: hon har gråtit ut i en veckotidning| Infinita former |
|---|
| att gråta ut | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| utgråtande |
