publicerad: 2015
gräma
gräma
verb
grämde grämt • vålla sorg och harm, förtryta: en miss som grämde honom djupt
| Finita former | |
|---|---|
| grämer | presens aktiv |
| gräms (grämes) | presens passiv |
| grämde | preteritum aktiv |
| grämdes | preteritum passiv |
| gräm | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att gräma | infinitiv aktiv |
| att grämas | infinitiv passiv |
| har/hade grämt | supinum aktiv |
| har/hade grämts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| grämande | |
| Perfekt particip | |
| en grämd + substantiv | |
| ett grämt + substantiv | |
| den/det/de grämda + substantiv | |
gräma sig
• ständigt tänka på och beklaga misslyckande e.d.: han grämde sig över sitt olyckliga beslutOrdform(er) gräma sig


