publicerad: 2015
gubbe
gubbe
substantiv
~n gubbar • gammal man; den gubben går inte det försöket att luras lyckas inte
Singular | |
---|---|
en gubbe | obestämd form |
en gubbes | obestämd form genitiv |
gubben | bestämd form |
gubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gubbar | obestämd form |
gubbars | obestämd form genitiv |
gubbarna | bestämd form |
gubbarnas | bestämd form genitiv |