publicerad: 2015
gudskrigare
guds|krig·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑krigarna gud krigare
Singular | |
---|---|
en gudskrigare | obestämd form |
en gudskrigares | obestämd form genitiv |
gudskrigaren | bestämd form |
gudskrigarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gudskrigare | obestämd form |
gudskrigares | obestämd form genitiv |
gudskrigarna | bestämd form |
gudskrigarnas | bestämd form genitiv |