publicerad: 2015
gumma
1gumma
substantiv
~n gummor • gammal kvinna
Singular | |
---|---|
en gumma | obestämd form |
en gummas | obestämd form genitiv |
gumman | bestämd form |
gummans | bestämd form genitiv |
Plural | |
gummor | obestämd form |
gummors | obestämd form genitiv |
gummorna | bestämd form |
gummornas | bestämd form genitiv |
2gumma
verb
~de ~t • till gummi
Finita former | |
---|---|
gummar | presens aktiv |
gummas | presens passiv |
gummade | preteritum aktiv |
gummades | preteritum passiv |
gumma | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att gumma | infinitiv aktiv |
att gummas | infinitiv passiv |
har/hade gummat | supinum aktiv |
har/hade gummats | supinum passiv |
Presens particip | |
gummande | |
Perfekt particip | |
en gummad + substantiv | |
ett gummat + substantiv | |
den/det/de gummade + substantiv |
gumma fast
• fästa med gummilösningInfinita former att gumma fast infinitiv aktiv Presens particip fastgummande Perfekt particip en fastgummad + substantiv ett fastgummat + substantiv den/det/de fastgummade + substantiv
gumma ihop
• klistra ihop med gummilösningInfinita former att gumma ihop infinitiv aktiv Presens particip ihopgummande Perfekt particip en ihopgummad + substantiv ett ihopgummat + substantiv den/det/de ihopgummade + substantiv