publicerad: 2015
gyllen
1gyllen
[jyl´en]
substantiv
~et; pl. ~ • en växt: sommargyllen
Singular | |
---|---|
ett gyllen | obestämd form |
ett gyllens | obestämd form genitiv |
gyllenet | bestämd form |
gyllenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gyllen | obestämd form |
gyllens | obestämd form genitiv |
gyllenen | bestämd form |
gyllenens | bestämd form genitiv |
2gyllen
[jyl´en]
substantiv; pl. ~ • ett äldre mynt: en gyllen
Singular | |
---|---|
en gyllen | obestämd form |
en gyllens | obestämd form genitiv |
Plural | |
gyllen | obestämd form |
gyllens | obestämd form genitiv |
3gyllen
[jyl´en]
substantiv; pl. ~ • ett äpple: en el. ett gyllen
Singular | |
---|---|
en gyllen (ett gyllen) | obestämd form |
en gyllens (ett gyllens) | obestämd form genitiv |
Plural | |
gyllen | obestämd form |
gyllens | obestämd form genitiv |