publicerad: 2015
gångare
gång·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. gångarna 1 person som går; i sammansättn. ofta bildl.2 häst
Singular | |
---|---|
en gångare | obestämd form |
en gångares | obestämd form genitiv |
gångaren | bestämd form |
gångarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gångare | obestämd form |
gångares | obestämd form genitiv |
gångarna | bestämd form |
gångarnas | bestämd form genitiv |