publicerad: 2015
gångare
gång·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. gångarna 1 person som går; i sammansättn. ofta bildl.2 häst
| Singular | |
|---|---|
| en gångare | obestämd form |
| en gångares | obestämd form genitiv |
| gångaren | bestämd form |
| gångarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| gångare | obestämd form |
| gångares | obestämd form genitiv |
| gångarna | bestämd form |
| gångarnas | bestämd form genitiv |


