publicerad: 2015
halogen
halo·gen
[‑je´n]
substantiv
~en ~er • halogener grundämnena fluor, klor, brom, jod och astat
Singular | |
---|---|
en halogen | obestämd form |
en halogens | obestämd form genitiv |
halogenen | bestämd form |
halogenens | bestämd form genitiv |
Plural | |
halogener | obestämd form |
halogeners | obestämd form genitiv |
halogenerna | bestämd form |
halogenernas | bestämd form genitiv |