publicerad: 2015
halt
1halt
adjektiv; n. ~, ~a • oförmögen att gå jämnt; jfr hälta
Positiv | |
---|---|
en halt + substantiv | |
ett halt + substantiv | |
den/det/de halta + substantiv | |
den halte + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de haltare + substantiv | |
Superlativ | |
är haltast | |
den/det/de haltaste + substantiv |
2halt
substantiv
~en ~er 1 relativ mängd; innehåll, värde2 uppehåll, rast: göra halt
Singular | |
---|---|
en halt | obestämd form |
en halts | obestämd form genitiv |
halten | bestämd form |
haltens | bestämd form genitiv |
Plural | |
halter | obestämd form |
halters | obestämd form genitiv |
halterna | bestämd form |
halternas | bestämd form genitiv |