publicerad: 2015
handgemäng
hand|ge·mäng
substantiv
~et; pl. ~ • slagsmål
Singular | |
---|---|
ett handgemäng | obestämd form |
ett handgemängs | obestämd form genitiv |
handgemänget | bestämd form |
handgemängets | bestämd form genitiv |
Plural | |
handgemäng | obestämd form |
handgemängs | obestämd form genitiv |
handgemängen | bestämd form |
handgemängens | bestämd form genitiv |