publicerad: 2015
hasa
1hasa
verb
~de ~t • glida, rutscha, släpa
Finita former | |
---|---|
hasar | presens aktiv |
hasas | presens passiv |
hasade | preteritum aktiv |
hasades | preteritum passiv |
hasa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hasa | infinitiv aktiv |
att hasas | infinitiv passiv |
har/hade hasat | supinum aktiv |
har/hade hasats | supinum passiv |
Presens particip | |
hasande |
hasa sig
• släpa sig, förflytta sig långsamtOrdform(er) hasa sig
2hasa
substantiv
~n hasor • mest i pl.; ⟨vard.⟩ utsliten el. dålig sko
Singular | |
---|---|
en hasa | obestämd form |
en hasas | obestämd form genitiv |
hasan | bestämd form |
hasans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hasor | obestämd form |
hasors | obestämd form genitiv |
hasorna | bestämd form |
hasornas | bestämd form genitiv |