publicerad: 2015
hasa
1hasa
verb
~de ~t • glida, rutscha, släpa
| Finita former | |
|---|---|
| hasar | presens aktiv |
| hasas | presens passiv |
| hasade | preteritum aktiv |
| hasades | preteritum passiv |
| hasa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att hasa | infinitiv aktiv |
| att hasas | infinitiv passiv |
| har/hade hasat | supinum aktiv |
| har/hade hasats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| hasande | |
hasa sig
• släpa sig, förflytta sig långsamtOrdform(er) hasa sig
2hasa
substantiv
~n hasor • mest i pl.; ⟨vard.⟩ utsliten el. dålig sko
| Singular | |
|---|---|
| en hasa | obestämd form |
| en hasas | obestämd form genitiv |
| hasan | bestämd form |
| hasans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hasor | obestämd form |
| hasors | obestämd form genitiv |
| hasorna | bestämd form |
| hasornas | bestämd form genitiv |


