publicerad: 2015
haschrökare
hasch|rök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rökarna hasch rökare 1
| Singular | |
|---|---|
| en haschrökare | obestämd form |
| en haschrökares | obestämd form genitiv |
| haschrökaren | bestämd form |
| haschrökarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| haschrökare | obestämd form |
| haschrökares | obestämd form genitiv |
| haschrökarna | bestämd form |
| haschrökarnas | bestämd form genitiv |


