publicerad: 2015
hassel
hassel
[has´el]
substantiv
~n hasslar • en buske
Singular | |
---|---|
en hassel | obestämd form |
en hassels | obestämd form genitiv |
hasseln | bestämd form |
hasselns | bestämd form genitiv |
Plural | |
hasslar | obestämd form |
hasslars | obestämd form genitiv |
hasslarna | bestämd form |
hasslarnas | bestämd form genitiv |