publicerad: 2015
hela
2hela
substantiv
~n helor • ⟨vard.⟩ helbutelj; första glas brännvin
Singular | |
---|---|
en hela | obestämd form |
en helas | obestämd form genitiv |
helan | bestämd form |
helans | bestämd form genitiv |
Plural | |
helor | obestämd form |
helors | obestämd form genitiv |
helorna | bestämd form |
helornas | bestämd form genitiv |
3hela
verb
~de ~t • bota, läka
Finita former | |
---|---|
helar | presens aktiv |
helas | presens passiv |
helade | preteritum aktiv |
helades | preteritum passiv |
hela | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hela | infinitiv aktiv |
att helas | infinitiv passiv |
har/hade helat | supinum aktiv |
har/hade helats | supinum passiv |
Presens particip | |
helande | |
Perfekt particip | |
en helad + substantiv | |
ett helat + substantiv | |
den/det/de helade + substantiv |