publicerad: 2015
heuristik
heur·ist·ik
[‑i´k]
substantiv
~en • heuristisk metodlära
Singular | |
---|---|
en heuristik | obestämd form |
en heuristiks | obestämd form genitiv |
heuristiken | bestämd form |
heuristikens | bestämd form genitiv |