publicerad: 2015
holmgång
holm|gång
substantiv
~en ~ar • i äldre tid: envig; numera allmänt: kamp, konflikt
Singular | |
---|---|
en holmgång | obestämd form |
en holmgångs | obestämd form genitiv |
holmgången | bestämd form |
holmgångens | bestämd form genitiv |
Plural | |
holmgångar | obestämd form |
holmgångars | obestämd form genitiv |
holmgångarna | bestämd form |
holmgångarnas | bestämd form genitiv |